Vi åkte till årets första meeting i helgen. Kumla var för oss en ny tävlingsplats. Tyvärr så blev det inte som vi hoppades, vi hade en jättespänd ponny på tävlingsbanan som fortfarande hade en hel del hormoner i kroppen och som inte riktigt ville lyssna på ryttaren. 

Jossan har kämpat tappert hela helgen. Hon har gjort allt hon kan för att få Banana att lyssna och vara med och inte gå emot och ta egna initiativ. Vi ser precis som inledningen förra året att det kommer krävas ett antal starter och tävlingar innan Banana slappnar av. Nu när hon kommer in på banan så spänner hon till, tappar lösgjordhet och sidor samt blir för hög i sin form och blir periodvis för öppen i formen och backar av. När Banana blir så spänd är det omöjligt att rida skolor och hon tolkar signalerna annorlunda och fattar galopp eller tappar motorn helt. Detta gör såklart att procenten blir jättedåliga. Det är lätt att tappa självförtroende som ryttare sådana här gånger. Den 4:e starten så valde Jossan att utgå då Banana inte alls var med och hon inte vill att det ska bli en negativ erfarenhet. 

Tråkigt att känna att utvecklingen går bakåt istället för framåt. Men det är bara att bita ihop och kämpa vidare.

Första starten dag 1 FEI Lagtävlan. Jossan fick kämpa för att få Banana att tänka framåt och gå fram. Fokuset blev att bara att komma runt programmet utan för mycket diskussioner.  Det var lite ovant för Banana med start utifrån och att rida runt banan innan startsignal.

Andra starten under lördagen. Fortfarande jättespänd ponny som dock gick bättre framåt mot första starten, men långtifrån bra. Denna start gick på andra banan och här reagerade hon lite på högtalarna och ljudet. Men det är något som hon måste lära sig acceptera.

Söndagens start FEI Mästerskap. Något mindre spänd ponny och lite bättre känsla mot lördagen. Tyvärr så speglar inte % känslan. 

 
Den andra starten på söndagen så utgick Jossan. Kul ändå att vara ute på meeting. Banana är mycket lugnare utanför tävlingsbanan och inte så spänd. Står bra i stallet och accepterar att hon kan bli själv stunder. Hon äter och dricker bra och är supernöjd med att få komma ut på promenader och beta lite gott gräs.

Nu har vi en tävlingsfri vecka och ska istället träna för Astrid. Vi kämpar vidare och hoppas komma upp ur vår svacka. Vi vill ju helst känna att vi går framåt och utvecklas. Att hantera motgångar är en del av utvecklingen. Vi älskar vår ponny oavsett och allt vi gör är som ett team och det är aldrig hennes fel att vi inte lyckas. Vi måste bli bättre på att motivera henne och få henne att förstå vad hon förväntas göra och lära oss att kompromissa.