Vi hade träning för Astrid inplanerad denna helg. Vi åkte iväg till henne i Kolsva och sov över så vi kunde träna 2 pass. Det var en välbehövlig avstämning då vi är inne i en svacka med Banana som spänner till på tävlingsbanan och är lite jobbig att kommunicera med under brunst.

Vi pratade igenom med Astrid hur det sett ut senaste tävlingarna och överlag träning och hantering. Hon är så bra på att kunna analysera och komma med förslag och nya upplägg. Vi kunde konstatera att vi behöver ett nytt tänk när Banana spänner till främst på tävlingsbanan men också på framridningen. Så vi ska prova ett helt annat upplägg på framridning som bygger på att jobba ponny rundare och lägre. Ända in på tävlingsbanan och fram till startsignal. Vi vet att så fort Banana får startsignal/ser domarna så kommer tävlingsformen automatiskt. Så vi ska försöka jobba henne mer avspänd och rund med fin överlinje innan på framridningen för att förhoppningsvis kunna behålla något av det under de minutrar som programmet rids. Det är vad vi behöver just nu så vi ska försöka jobba henne som tränaren önskar, sen är det en annan femma om vi får vår fyrbenta ponny med egen vilja att köpa detta alla dagar.

Lyssna på Astrid, det är skönt att höra att det är skillnad och ser bättre ut. Härligt att se en fin överlinje och en ponny som faktiskt kan runda sig framåt nedåt med bibehållen teknik, framförallt frambenen. 

Film från första passet. I skritt och trav går det bättre att runda henne nedåt och framåt. Svårare med galoppen. Det gäller att hålla den där yttertygeln och rida Banana RAK fast vi svänger på böjt spår. Vi har en mästare att finta ryttaren genom att förböja, sno yttertygel och få chans ge ytterbogen att smita ut.

Film från passet dag 2 (foto i början av filmen är dock gammal). Här ser ni mera av alla gångarter och avslutningen med att lägga ner henne ytterligare. Det är svårare att man tror att få till det tekniskt utan att tappa att Banana går jämnt på båda tyglarna, att kunna ställa utan att förböja och det svåraste av allt, yttertygeln.

Vi åkte hemåt lite gladare och hoppfullare att kunna lösa våra knutar och lämna den tråkiga platån och fortsätta utvecklas.